Lite saknad

Ja, faktiskt. Trodde aldrig att jag skulle sakna dig, men det gör jag. Vi har ju känt varandra så länge, 14 år i år. Gått igenom mycket. Jag har betett mig illa, du har betett dig illa. Vi har snackat skit om varandra. Vi har slagit varandra. Vi har berättat allt för varandra. Vi har älskat varandra. Vi har varit värsta ovänner. Vi har varit bästa vänner. Jag ångrar att jag inte fanns där när du behövde det som mest. Jag hatar att du gled tillbaka dit du var förr. Jag önskar att du varit sådär som du var när allt var bra.
Tittade på lite bilder nyss. Gamla tider. Och ja, jag saknar dig. Den du var förut, då när allt var bra. Jag trodde aldrig jag skulle det igen, men det gör jag. Trots att jag hatar den du är nu. Inte dig, men den du är nu. Jag är riktigt arg på dig. Och jag antar att du är rikigt arg på mig också. Av någon anledning. Men, jag saknar dig. Faktiskt.

Japp, så ere. Ibland saknar man folk. Helt enkelt.
Äh, kände att det blev lite depp här nu. Det är inte bra, så ska det inte vara. Jag ska vara glad, har varit det så länge. Och jag trivs med det. Men, jag känner att jag faktiskt är glad. Även om det kom in lite depp i världen nu. Jag är glad ändå, faktiskt. Vilket är skönt :)

Imorgon blire nog lite plugg med Mäliskiss, min lilla stjärna i ljuset. Sedan får vi se om det bli partaj, det ryktades om det i veckan, men det märks.

Jaojao, PUSS