Inskränkta, blåsta människor

Ja! Det måste jag säga. Kom och tänka på något jag hörde häromdan. Om människor som bor i Sverige men är av annat ursprung. Dvs. invandrare.
"Jag skulle aldrig åka med en sådan!". Det handlar om en taxiresa från staden, listade jag ut. Personen vill inte åka med en invandrare. Varför försökte jag lista ut, men det enda jag fattade var att "de kommer hit och tar arbete från våra ungdomar!". Någon annan anledning fanns liksom inte. Och då blev jag förbannad. Riktigt förbannad.
Visst förstår jag synpunkten, att vi svenskar får mindre arbete och det är vårt land och bla bla bla. Jag kan greja det. Eller i alla fall acceptera den synpunkten. Men jag förstår den ändå inte. För det kom ett "kan han inte köra taxi i sitt eget land?!", och då började jag koka på riktigt. Det här var alltså en man som flytt från sitt hemland där det var krig. Han som pluggade till ett välbetalt yrke, och körde taxi för att skrapa ihop lite extra pengar. Precis som mina vänner arbetar på Burger King eller McD eller GoExcellent. Exakt likadant.
Så jag blev förbannad.
En av mina bästa vänner är invandrare. Fast hon är svensk i mina ögon. Några andra av mina närmaste, några av de jag tycker absolut bäst om, har också annat ursprung. En av de jag varit mest kär i i hela mitt liv är från Iran. Jag fattar inte grejen.
Jag har vänner som tänker sådär också, att alla "blattar" är fel. Konstiga. Jobbiga, påträngande, ja, allt det där. Det stör mig. Något otroligt. Och jag skäller och skäller och skäller.
För det är irriterande.

Fördomar, kallas det. Rädsla. Att inte veta. Jag vet inte mycket, och visst fan har jag fördomar. Men jag har mer fördomar mot "08:or" än vad jag har mot invandrare. Och jag hatar när människor pratar sådär.
Visst driver jag med invandrare. Jag låtsas bryta åde. Men jag driver ungefär lika mycket med stockholmare, skåningar, och inte minst kalmariter. Jag säger "åde dåva" för att det är roligt, inte för att jag pratar så egentligen.

Jag är så trött på dessa förbannade jävla fördomar, på denna rädsla och på denna ilska som inte bygger på någonting alls. Och jag önskar att jag hade engagemanget att verkligen gå in för att ändra på det. Det har jag inte, jag bryr mig, men jag har inte motivationen att ta upp det annat än om det kommer i min väg. Så är det.

Ja, det blev ett argt inlägg idag. Men jag kom på det igår och har funderat på det större delen av natten och morgonen, så så får det vara.
Om en stund ska jag åka iväg till Carros lägenhet för att mata firrarna, och sedan ska jag vidare till min CHILENSKE BÄSTA VÄN MELISSA och plugga. Så det så!

PUSS