Yeahyeahyeah

Har läst lite i New Moon, kollat på Andra Avenyn och fixat planka till imorgon. Fasen vad jag är bra idag, helt ärligt. Har även hunnit med ett litet snabbsnack med min kära vän Beatrice, vilket alltid är bra. Hon skulle glo på krabbjävlarna på discovery nu, så vi fick avsluta lite hastigt. Men imorrn är damen ledig, så då väntar jag mig ett långt samtal, som vanligt :) <3
Just nu trackar jag en viss herr Öst på msn, faktiskt väldigt roligt. När man är förbannad på världen är det bra att avreagera sig på folk som förstår. Vilket han gör.

Men, jag funderade lite förut också. Faktiskt. På det där med kärlek. Jag är ju en sucker på det där, har alltid varit. Faller lätt, faller fort, faller hårt - that's me. Kommer inte ihåg hur många vi räknade ut att jag fallit för, för något år sedan, men det var många. Jag är nog sådär som Winnerbäckguden sjunger "jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig". Dock verkar jag ha vuxit lite i den där delen, det går inte lika fort längre. Och det är ju bra. Faktiskt.

Fast jag gillar att vara kär. Men sedan det tog slut med M har jag hållt mig. En gång föll jag. Eller, en och en halv. Men den halva återgick till vänstadiet, och det var skönt. Den hela delen dog igår. När en person sjunker sådär superlågt, då kan man inte hålla känslorna vid liv. Vilket antagligen bara var tur, för han är ju lite spännande, den mannen.

Dock saknar jag den där, kärleken. Fjärilarna i magen, leendet vid kommunikation, tisseltasslet med vännerna, dagdrömmarna om någon speciell. Det där saknar jag något otroligt. Och det är ju tråkigt. Att man måste sakna det.

Jag är jävligt nöjd med mitt liv just nu, det är jag. Jag har världens bästa vänner, jag har otroligt roligt i skolan. Jag kan göra vad jag vill, jag behöver inte oroa mig för någonting förutom tentor och uppsatser. Det är förbannat skönt.
Men ändå, jag saknar en del. Den där känslan i magen saknar jag nog mest, för det är en av de skönaste känslorna som finns. Fjärilarna, ni vet. Wonderlovely, helt enkelt.

Äh, kommer inte på något bra avslut på det här inlägget. Men jag funderade, och kom fram till att det är såhär det är. En liten dikt som jag skrev för ett tag sedan passar inte in helt här, men litegrann.

PUSS

Hej kärleken. Skriven 20 mars 2007. Enjoy.

hej kärleken,

du skulle kunna få komma nu
det är ju vårväder och jag vill gärna ha någon
att dela picknickfilten med
att gå genom vårregnet till bussen med
att slippa hoppa ensam i vattenpölar

om några månader är det sommar och jag hoppas
att jag kan få någon att äta glass med
och känna gräset mellan tårna tillsammans
under grillkvällar utan slut

efter sommaren kommer hösten
och med den landar stormarna men
jag är lite rädd för åskan
om jag inte får en hand att hålla

sedan väntar vinterns kyla och svarta tid
och en famn som skrämmer bort mörkret och
värmer mina andetag
skulle vara att föredra

så kärleken,
jag ber dig att komma nu
kom och hälsa på en stund och stanna
du får övernatta här hur länge du vill
för jag vill föralltid leva i din närhet