Sådärja

Nu är avslutningsanförandet nästan klart, har en sista mening som måste bli perfekt för mitt coola performance, men sedan är det klart. Underbart skönt känns det, och lag Kalmar/Helsingborg kommer äga imorgon. Sorry pojkar, men det är den hårda sanningen!

Var ju och tränade förut, skönt somfan. Fick ur mig lite aggressioner, och märkte verkligen att det utsöndras endorfiner när man tränar. För den lyckokänslan jag kände på hemvägen, den är oslagbar. Det var en sådan där lugn lyckokänsla, den där som känns som att man bara svävar fram och kan klara precis allt. Underbart!

Vad som händer ikväll har jag ingen aning om, men det lutar åt en slökväll med mig själv. Har ju parlamentet, Djävulen bär prada och Andra Avenyn att se fram emot. Plus att jag hittade en påse med jordnötsringar i mitt rum, de som jag inte åt upp hos Titti i fredags. Inte helt fel alltså :)

Metallica är på i hörlurarna, och de varvas med lite olika kärlekslåtar. Skulle kunna vara en hemsk blandning, men den är underbar. Helt enkelt.

Förresten, något var hemskt i fredags (fast jag såg det idag) var blandningen av Idol-Rabihs röst och It's Amore. Snacka om att förstöra en låt. Jag grät. Jag förbannade. Sedan gick jag. Jag kunde inte höra färdigt. Det var vedervärdigt. Varför åker aldrig denna människa ur idol? (Förlåt Cissi, jag vet vad du tycker :P) HAN KAN JU BARA SJUNGA EN ENDA SAK; POPBALLADER! Stoppa in honom i ett pojkband eller något så kan han vara där och tralla lite. UT MED RABIH UR IDOL! Bah, jag vet inte ens varför jag följer det där programmet när det är svenska folket som ska bestämma. Det fattar ju aldrig någonting i alla fall. Äh, jag vet inte. Jag har ju någon jävla besatthet av de där programmen. Sjukt, jag vet. Men kan inte riktigt hjälpa det.

Äh, dags att göra något vettigt!
PUSS