torsdag 13 maj 2010

Det här med Bull

Ja, jag kallas ju Bull. Har funderat över det en del de senaste veckorna, då barnen både på VFUn och på friluftsdagen igår ställde frågan "Är det kul att kallas för Bull?". Jag har egentligen aldrig funderat över det. Inte vad jag minns i alla fall. Kanske tänkte jag på det i början, då i sexan när Bella kom på "Bullfing" vilket senare ledde till Bull. Kanske funderade jag över det då. Men senare? Aldrig. Bull har ju liksom blivit jag, jag är Bull. Det är fler i Kalmar som vet vem Bull är än Ingrid. Vilket känns både bra och konstigt. Jag menar, tillochmed mina lärare på högstadiet/gymnasiet började kalla mig Bull till slut. Mina närmaste vänners föräldrar säger Bull (de flesta av dem i alla fall). Innan jag började lärarutbildningen var det väl i stort sett bara Kajsa och Marcus som fortfarande kallade mig Ingrid, och så min familj förstås.
Nu är jag mer Ingrid för världen, i alla fall den värld jag lever i nu. Jag är Ingrid med mina klasskompisar, även om ett par av den drar till med Bull ibland - jag lyssnar ju till båda.
Men jag har kommit fram till att jag gärna är Bull. Och Ingrid. De som vill får kalla mig Bull, resten säger Ingrid och det är bra med det, jag lyssnar som sagt till båda. Dock ska det vara Ingrid när jag är ute på VFU eller arbetar. Som jag sa till barnen, "Bull är jag på min fritid, Ingrid på mitt arbete." Och jag trivs så.

För ungefär ett halvår sedan tatuerade jag in Bull (och en fjäderpenna) på min vänstra axel. Anledningen till det var för att även om jag en vacker dag slutar kallas för Bull helt och hållet (yeah, right), så kommer det ändå vara en stor del av mitt liv. Hela min tonårstid var jag Bull, och den tiden är faktiskt ingenting jag vill glömma. Den hade sina bra och dåliga stunder, men jag hade sjukt roligt mestadels av tiden, och vissa minnen sitter kvar för alltid.

Så återigen till frågan, "är det kul att kallas för Bull?". Kul vet jag inte om det är, men Bull är jag och jag är Bull, och så är det med det. Jag kommer alltid trivas med det smeknamnet, eftersom det har så mycket minnen med sig.
Helt enkelt är det som det står i min header: Ingrid'Bull - den är jag.

PUSS

1 kommentar:

  1. du skriver så bra finaste vännen :) Jag tänkte på det jag presenterar aldrig dig som ingrid utan du är ju bull. Konstigt det där, ändå minns jag hur svårt det var i början att kalla dig bull men man var liksom tvungen för att alla andra gjorde det! Men nu är du Bull :)

    SvaraRadera