Tobak åde

Ja, jag har funderat igen. Var och tränade förut, sprang på löpbandet och körde crosstrainer. Och då får man tid att fundera över världen. Faktiskt.
Så, jag funderade på det där med tobak åde. För jag har ju slutat snusa. Snart är det en och en halv månad som jag har varit utan nikotin. Jag har testat en gång sedan jag slutade, testade feströka. Rökte två bloss, mådde dåligt, släckte ciggen, gick. Det var liksom inte ens gutt. Inte på något sätt.

Suget är nästan över. Visst kommer det ibland, som i onsdags efter rörelseläran. När Peter frågade om jag ville ha en. Visst blev jag sugen. Och som varje gång jag festar, visst känner jag suget då. Snuset har ju hängt i några år. Feströkande också. Så visst blir jag sugen ibland. Men det är inte som innan, inte som förr. Och jag testade ju som sagt för några helger sedan, att feströka. Det var inte gott.

Jag säger inte att det är helt borta, för jag skulle säkert kunna börja igen. Men jag säger att jag har kommit en ganska lång bit på väg, och att jag faktiskt mår så mycket bättre nu. Hela jag gör det. Jag sover bättre (vilket nog har att göra med att jag är aktiv varje dag också), allting smakar mer, konditionen är bättre, allting känns liksom lite lättare.
Och nu när jag bevisat att jag kan göra saker som är svåra, bara jag ger mig fan på det, så känns det som att jag kan klara allt. Tillexempel examinationen i skridskoåkning. Och duggan om musklerna. Och förbättra min kondition ännu mer. Gå ner i vikt. Ja, allt det där.
Jag klarar det, det gör jag. Jag klarar allt.

Jag säger inte att de som inte klarar det är dåliga heller. Jag säger inte att de som nyttjar nikotin gör fel. Jag vet hur svårt det är, och om jag börjar igen så tänker jag inte sluta på väldigt länge - jag är ingen machosist, jag tycker inte om att plåga mig själv.
Det jag säger är att jag mår bra, att jag är bra som än så länge klarar mig. Och en eloge till alla dem som slutat, och de som aldrig börjat, trots grupptryck och liknande. Ni är bra. Rusktigt bra!

Så, just nu är jag snusfri snusare. Förhoppningsvis kommer jag fortsätta vara det. Just nu känns det så, men om det håller får tiden utvisa.

Ciao