Att vakna..

.. i en säng i rätt stad är guld värt. Faktiskt.
Nu ska jag snart försöka ta mig hem till Norrliden, hur det nu ska gå. Knäet är som det är, men som tur är befinner sig busshållplatsen nära både härifrån och hemma! Och ja, skam den som ger sig!
Nu när jag faktiskt har tid och lust, tänkte jag försöka köra en liten update om Sälenveckan. Från start till mål, så att säga. Here it goes, enjoy!

Söndag:
Vi samlades allihopa, trötta, glada och vissa (jag t.ex.) sjukt nervösa inför veckan. Bussresan var en blandning av skratt, frågesport, film, skratt, fylla (i alla fall längst bak) och mer skratt. Som vanligt med det där folket. Väl framme i Sälen stod vi i skidutlämningen i hundra år och svettades, sedan blev det handling av mat. I stugan blev det sedan mys, och på något sätt hamnade festen inne hos oss.. något jag aldrig riktigt kopplade hur ;) Men roligt var det i alla fall, och man sov som en stock efter den långa resan.

Måndag:
Frukost tillsammans med gänget i stugan, riktigt mys. Vi tog med oss våra grejer bort till snön, där det blev åka av. Längdskidåkning stod på schemat, och vi åkte, vurpade och skrattade om vartannat. När det var dags för lite paus var snön väldigt mjuk, så tog man av sig skidorna åkte man rätt igenom - något som Tom och Peter verkligen fick erfara när de ramlade igenom. De var såklart inte de ända som gjorde det, men det roligaste var nog när jag ramlat igenom och Peter skulle komma för att hjälpa mig upp. För varje steg sjönk även han ner, och till slut blev han så trött så han försökte springa, vilket gick ännu sämre. Som vi skrattade!
Det blev stafett, och jag som var sist i vårt lag fick verkligen vara sist också - efter hundra vurpor var det alltid mig alla väntade på innan vi skulle börja med nästa. Men skam den som ger sig, jag åkte på!

Efter ett tag blev det dags för lunch, så vi tog oss bort till en parkering. Där grävdes det hål och grillades korv och var allmänt mysigt. Att grillad korv kan vara så himla gott! Efter lunchen blev det mer åk. Johan & Tove hade gjort upp en bana, en "Lagge" åt oss i backen. Det var.. intressant. Efter ungefär halva backen fastnade jag och kom inte loss. Jag reste mig, ramlade, reste mig, ramlade, reste mig, ramlade.. osv. i cirkus 20 minuter. Både Tove och jag (och alla andra som såg) skrattade så vi grät, men till slut klarade jag faktiskt av att ta mig upp för den där jävla kullen. Sedan var det ju dags att ta sig nerför. Först ett face-plant, sedan upp för en annan kulle. När det var dags att köra nerför den var jag starkt påhejad av i stort sett hela gänget, och jag gjorde som de ville - åkte rätt ner och vurpade :p
Så sjukt roligt.
Efter Laggen blev det teknikträning och sedan bar det av hem igen för käk och mys i stugan. Det blev många vändor chicago den här veckan, måste jag säga.

Tisdag:
Den här dagen var det dags för kraftprovet - att gå på tur med längdskidor. Jag hamnade i grupp med Magnus, Emil, Henke, Sanna, Marty, Emelie och Heining - något som senare resulterade i "The fellowship of Lnu". Men en jobbig, men åh så rolig tur var det. Vi ramlade, svor, skrattade, klättrade, skrattade, ramlade osv om vartannat. "Hole of Ingrid" blev till i en backe som inte var riktigt min grej. Lunch uppe vid en liten stuga på fjället med hela klassen var mysigt, och sedan var det ju bara att ta sig ner också. Jag tog grupp nummer två, för jag tänkte inte stressa.. vilket ledde till att jag fick skratta något enormt. Först var det nog mest Peters förtjänst (hans vurpor skulle man betalat för att se igen), men sedan var det mycket Tove och Sandra och fick mig att skratta. Vi ramlade, klev upp, ramlade, klev upp. Och hela tiden skrattade vi, konstant, högt, underbart. När jag och Carro väl plågat oss den sista biten till stugorna, blev det lite chill och sedan rände vi bort till nummer 18. Jag kan säga, att den dagen jag skrattade absolut mest på, det var den här tisdagen. Jag hade träningsvärk i hela kroppen efter åkningen, men jag var förfan slut i både mage och käke efter allt skrattande!
Så sjukt roligt jag har haft det så det finns inte.

Onsdag:
Första dagen med utförsåkning. Och efter en lite gnällig morgon blev allt bara bättre och bättre. Jag fick upp en jävla fart och sjukt mycket beröm. När Krooken skulle guida mig lite nerför den stora backen, blev det en del rejäla vurpor, och sjukt mycket skratt. Tack för den åkningen, Hookis, du är för jävla bra! :D
Det blev lite mer åkande och mycket skratt åt massa vurpor, och när vi till slut åkte med de som faktiskt kan igen (dvs. Tompa och gänget), klarade jag den där helvetesbacken utan att vurpa och med att göra hockeystopp när jag kom ner. Så jävla nöjd var jag, och hela gänget applåderade mig. Ni är guld värda alltså!

På kvällen blev det chill och en del mys i stugan. Skulle traskat över till 18 för en ny dos asgarv, men klockan blev mer och mer och jag blev tröttare och tröttare, så när vi väl gick och lade oss var jag typ avliden.

Torsdag:
Dag två i backen gick lika bra som dag 1, om inte bättre. Fortfarande massa skratt och vurpor (fast den här gången blev det 5-5 för mig och Peter) fast lite mer bra åkning. Jag kände verkligen att det var värt att försöka, även om det var kallt och snöblandat regn! När jag väl kom in i värmestugan frös jag dock somfan, men efter ett tag satte jag mig hos grabbarna grus, och då blev det varmare. När Krook sedan kom och lånade mig sin jacka, då var jag helt överlycklig. Varmt och gött och roligt hade jag det - svårt att få det bättre.
Det blev skidskola och slalombacke, sjukt roligt. Särskilt när Peter och Stoffe ramlade.. jag menar, det var en slalombacke, men det var i barnbacken.. ;) haha. Men sjukt skoj. Sedan blev det ett åk rätt in i dimman, trollskogen och sedan in i värmestugan igen. Där satt jag med min Linen, Peter och Krook och pratade om allt och ingenting. Så himla mysigt.

På kvällen var det dags för partaj, och det var riktigt gött. Massa dansande och skrattande. De flesta stack iväg ut i Sälen, men jag och några till stannade. Tack somfan Johanna för hjälpen med städningen, du är en pärla!
För oss blev det i alla fall riktigt mys i stugan och tidig sänggång. Att martina sedan kom in och väkte mig och dillade om allt som hänt, det är en annan femma. Men fasen vad jag skrattade!

Fredag:
Dvs, igår, sista dagen. Vi åkte till Tandådalen istället för Hundfjället och fick testa på lite nya backar. Det gick alldeles kanoners, och jag kom upp på kanten på skidorna i svängarna som man skulle. Vi åkte formationer och grejade, och jag upptäckte att mitt knä höll. Då kom smällen. Efter några parerade vurpor kom det ett litet litet gupp som jag inte var beredd på. Jag flög och det gjorde det mesta annat också, och det jag hann tänka var "nu ryker korsbandet igen, nu ryker det, inte mer rehab, jag vill inte, jag vill inte, jävla knäjävel!". Sedan kom Sandra för att hjälpa mig, och sedan kom Tove, och det hela slutade med att jag fick åka skoter ner till sjukstugan. Korsbandet är helt (tacktacktacktacktacktacktack) men knäet är stukat. Dock var doktorn rolig somfan, för jag slapp betala räkningen. Vilken herre :)

Jag landade i alla fall i värmestugan och satt där och tjötade lite, sedan blev det återlämning av skidor, hem för städning och packning och sedan mot bussen för hemfärd. Än en gång, tack Stjerna för att du är en sådan pärla och hjälper till när det behövs.

Bussresan hem spenderade jag skrattandes med Peter, Sanna, Fiddeludd (Fredrik) och Bea. Och några andra av och till. Men efter middagen så kunde jag helt enkelt inte slut skratta. Det är svårt när folk gör dockteater med fötterna och pratar om existensiella frågor om hönan, tuppen och ägget. Vi har i alla fall kommit på lösningen till det där Hönan - ägget-problemet. TUPPEN kom ju först. Såklart!

Sådärja.
Det var veckan som varit. De här dagarna har innehållit så sjukt mycket mer än det jag berättat om nu, men det skulle bli en bok om jag skulle skriva ut dem. Så jag vill bara säga TACK till alla ni som var med och gjorde resan till var den var.
Särskilt till småbröderna jag aldrig fick; Basseman och Peter. Ni är så jävla bra.
Det är ni andra också, för den delen.

Nu ska jag sätta mig på bussen hem till Norrliden och se hur mina firrar mår.
PUSS